bad day

usch ja, idag har det varit en kass dag på jobbet :(.

Kontentan av gårdagens dumhet har suttit i och jag har varit på uselt humör hela dagen. Naturligtvis smittar detta av sig och småfolket blir inte alls roliga att ha med att göra. Ett mindre sammanbrott fick jag och tårarna kom från ingenstans och jag fick en mikropaus för att torka bort dem och min söta kollega "läxade" upp barnen. Tack gumman för det - och sorry för mitt bryt.

Tur för barn och arbetskamrater att jag fick knalla hem tidigt idag och så skönt för mig som slockade i soffan när sonen äntligen släntrat in genom dörren - han skulle åka buss idag för första gången sen i fsk-klass och det var ju en aning spännande att se om det skulle fixas eller om jag skulle få åka till okänd plats och plocka upp honom :). Han kom hem dessbättre och vi båda somnade i varsin ände av soffan...

Nu känns det...hm...sådär...men bra mycket bättre iallafall. Jag har alldeles för mycket i huvudet just nu känner jag och hoppas att det snart ska lägga sig. En hel del huvudbry har jag haft den senaste veckan och det känns tufft att inte kunna dela det med någon - jag behöver ju egentligen skriva av mig men det känns inte som att detta är rätta stället precis. Men om några veckor med lite distans så känns det säkert bättre.

Men allvarligt?! Det borde väl finnas ett stopp för hur mycket oflyt man ska ha i sitt liv - när jag ögnar igenom min "dagbok" så är det ju lätträknat hur många dagar jag skriver att livet är på topp. Vad är egentligen mitt problem?