Om man inte kan sova och är för trött för spel så kan man ju alltid blogga lite! Idag har jag kurerat huvud och mage med att vila, se BB, tvätta och bada.
Imorgon är det jobb igen och nu kan jag bara önska att jag får hålla mig frisk för nu är det ganska tjatigt att vara sjuk...
På tal om BB så...ja vad ska man säga? Kan absolut inte med "jag har fobi för fattiga människor"-bimbon...suck...men jag vet, det är meningen att man ska reta sig på någon, det gör programmet till vad det bör bli - omtalat, hatat och sett!
Och den höggravida då?!??! Hur tänkte man där? Jaja, ingen är ju tvingad att titta men erkännas ska att det är svårt att låta bli ;)
Nu är det iaf nattinatti från mig - PUSS!
viktresan
tisdag, februari 21, 2012
onsdag, februari 15, 2012
fredag, februari 10, 2012
känslor som sliter
Jag är utmattad, helt slut och kan inte förmå mig att tänka mer. Känner mig missförstådd, misslyckad, liten och ensam. Jag duger helt enkelt inte till någonting längre. Känslor, tankar och allt ältande runt dem sätter nu sin punkt och det är dags att dra sig tillbaka...
Mmmm, här borta kan jag då begrunda och ge mig distans. Jag tror jag stannar här en stund för att hämta andan och rensa ur systemet. Strax är det dags att ge sig av igen, denna gång med siktet inställt åt motsatt håll.
Känslor kan man inte rå för men de betyder inte alltid hela sanningen!
Jag är ju nämligen ingenting av det som står i översta stycket. Det är bara en verklighet som figurerar i den vilda fantasin och i min inlärda hypotes av den felfria människan.
Och om ni nu undrar varifrån detta babbel kommer så kan jag meddela att det kommer direkt från mitt möte med psykoterapeuten tidigare denna dag. Ett möte som provocerande drog ur mig de allra sista krafter jag lyckades uppbåda och som sen följdes av 3 timmars djup sömn.
Nu är jag vaken, tom och förhoppningsvis redo att möta den verklighet som jag enligt henne inte befunnit mig i på väldigt väldigt länge.
Jag är ju jag och det är inget att ändra på, livet har format mig till den jag är och ska fortsätta forma mig till den jag kommer att bli vilket säkert kommer att bli en spännande resa. Men kan man få önska en resa i lugnare vatten så man hinner njuta en smula eller är det för mycket begärt av mig...?
Snälla Jag - ta hand om Mig!
Mmmm, här borta kan jag då begrunda och ge mig distans. Jag tror jag stannar här en stund för att hämta andan och rensa ur systemet. Strax är det dags att ge sig av igen, denna gång med siktet inställt åt motsatt håll.
Känslor kan man inte rå för men de betyder inte alltid hela sanningen!
Jag är ju nämligen ingenting av det som står i översta stycket. Det är bara en verklighet som figurerar i den vilda fantasin och i min inlärda hypotes av den felfria människan.
Och om ni nu undrar varifrån detta babbel kommer så kan jag meddela att det kommer direkt från mitt möte med psykoterapeuten tidigare denna dag. Ett möte som provocerande drog ur mig de allra sista krafter jag lyckades uppbåda och som sen följdes av 3 timmars djup sömn.
Nu är jag vaken, tom och förhoppningsvis redo att möta den verklighet som jag enligt henne inte befunnit mig i på väldigt väldigt länge.
Jag är ju jag och det är inget att ändra på, livet har format mig till den jag är och ska fortsätta forma mig till den jag kommer att bli vilket säkert kommer att bli en spännande resa. Men kan man få önska en resa i lugnare vatten så man hinner njuta en smula eller är det för mycket begärt av mig...?
Snälla Jag - ta hand om Mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)