viktresan

fredag, juli 22, 2011

Rörmokare

verkar till att vara ett överskattat yrke...

Vi har under en månads tid haft stopp i köksvasken till och från. Den senaste veckan har stoppet ökat tills det igår kulminerade och båda vaskhoarna stod fulla med vatten. Det har inhandlats avloppsrensare, både pulver, gel och en gammal hederlig sugpropp. Huskur med ättika har provats och avloppsjouren har varit här efter att vaktmästaren gått fullständigt bet...

I morse fick jag fullständigt nog då vattnet från igår inte minskat med ens en ml så jag slängde ut allt från skåpet och vickade...hm...ryckte är nog en mer rätt defination...i rören och det sa slurp...hm...jag vickade lite till...lite mer försiktigt och upptäckte att om jag vred rören i en annan vinkel så ökade slurpet och vasken blev tom...haha...

Så om bara rören är vinklade på rätt håll så rinner vattnet obehindrat dit det ska - tänk att det alltid måste kvinnlig list till att lösa allt ;o)

Hepp!!

onsdag, juli 20, 2011

Aldrig

man ska aldrig säga aldrig...nä, det ska man inte för man kan aldrig veta vad som väntar runt hörnet...
Runt mitt hörn väntade denna ... och för mindre än en månad sen sa jag att "en sån ska jag aldrig ha..."

Nu sitter jag här och leker, smeker och checkar in som så många andra och efter två dagar me den i mina händer är jag komplett fast...

Och jag måste säga det att till skillnad från min "gamla" samsung så vet denna var jag bor - samsung tror att jag bor på andra sidan jordklotet :O)

fredag, juli 15, 2011

Semester är det...

men tyvärr lyser semestervädret med sin frånvaro...idag har det varit en riktigt trist dag faktiskt och den har jag ägnat åt att städa, lösa korsord, spela på zylom och tjafsat med sonen som tycker sig behöva en ny dator för 10 lappar såhär mitt i sommaren utan vidare...jaja...



Igår la jag in lite bilder som jag idag tagit bort igen...för att...hm...det var roligt? Nä, men det såg inte bra ut ju...haha...design är ytterst viktigt såhär i bloggvärlden. Men lugn bara, de kommer igen...



Eller vad sägs om denna fina donna som besökte oss häromveckan med delar av sin familj...






och dessa två töser som var här på ost & vin i början på denna vecka...



Jodå, finfina är de allihop och har förgyllt tillvaron en hel del, bra att ta fram en dag som idag då det mesta varit trist & tradigt. Pöss på Er!!


Suss, du undrade om min semester är slut...nej nej, den har ju nyss börjat och jag har fyra härliga veckor kvar...mmm...de hoppas jag ska bjuda på en massa sol & skojsigheter :)

söndag, juli 03, 2011

Sommar

är det och ett halvt år har förflutit sen jag besökte bloggvärlden senast. Vi har inrättat oss i vårt nya boende och hunnit ha långväga gäster från både norr och öst...dock finns det fler besök att önska...

Mina krämpor tycks inte minska och det är ganska tjatigt att det jämt är något att behöva ta tag i...nu har den berömda klimakteriekossan flyttat in också...fattar inte vem som tillät det...hon är inte trevlig ett dugg och kan få den mest tappre att duka under *suck*

Migränanfallen har både accelererat i omfattning och blivit kraftigare i omfång och min mage gör uppror mot att behöva smälta alla dessa mediciner som krävs för att överhuvudtaget fungera någorlunda. Något att önska är att förståelsen för detta varit större och att folk i allmänhet kunde försöka låta bli att förväxla migrän med ont i huvudet...

Men det finns ju alltid värre saker så på de bättre dagarna är livet väldigt tacksamt att leva. Som när vännerna dyker upp och förgyller tillvaron en stund eller när man själv besöker dem och tankar på med positiv energi som räcker förvånansvärt länge. Eller när jag tittar på min fina familj och med tacksamhet kan konstatera vilka underverk var och en av dem är...

Arbetet är för tillfället ingen höjdare...känner mig otillräcklig, överkörd och obekväm. Det har utvecklats till en smärre mardröm och det är inte längre roligt att jobba med de annars så inspirerande småfotingarna. Har svårt för att barn inte längre får vara barn...var tog leken vägen? Har svårt för att vartenda steg man tar ska vara pedagiskt rätt och ha ett nedskrivet syfte.

Negativ är jag inte, det är inte min personlighet fast jag kan nog upplevas väldigt neggo och speciellt när jag skriver ner mina tankar så ser jag ju själv att det inte ser särskilt positivt ut i mitt liv men faktum är att jag är nöjd, jag fixar mina krämpor och mitt milda missnöje på ett alldeles eget ypperligt sätt det är bara andra som ska låta bli att lägga värderingar i mitt liv - acceptera mig som jag är eller lämna mig ifred...!

Jag är jag och du är du - ja, så är det :)

KRAM till alla som vill ha och behöver