Tiden bara går o går

och här händer inte mycket mer än att jag är låg det fina höstvädret till trots...och när jag är låg funderar jag mycket som alla vet och när jag funderar mycket blir jag ännu lägre och tankarna så dystra att livet känns tyngre än det egentligen är.

Det har hänt en del runt omkring mig och jag kan inte skriva om allt här eftersom jag då hänger ut de inblandade vilket inte känns som en bra idé även om jag innerst inne skulle behöva skrika ut till hela världen hur ruttet en del betett sig...blä för folk man inte kan lita på och som tycks ha tappat vettet på ett väl undangömt ställe :(

Nu är ju inte allt negativt som händer i mitt liv och eftersom jag just idag känner att dagen är hyfsat ljus så kan jag ju benämna ljuspunkterna dådå...

Att Sofia var nere har jag redan skrivit och det är förenat med stor lycka varje gång. Om ett par veckor är det vi som tar stora omvägar runt Ljungby för att komma upp till henne och det längtar jag oerhört efter...inte omvägarna då förståss men att få träffa den sötaste förstfödda igen.

Sen hade vi en liten kräftskiva med Gunnar & Inger vilket var en trevlig kväll som avslutades med kortspel där jag faktiskt för en gång skull inte förlorade ;)

På jobbet går allt sin gilla gång, vissa dagar är hopplösa att ta sig igenom medans andra går som smort. Vi har en stor barngrupp med för många oroliga element och det har tagit en stund att få rutinerna att stämma. Men det finns en ljusning även på detta så det är bara att kämpa på.

Idag sågar Anders och Erik ner mitt bästa tvättlineträd mot min vilja och jag sörjer stort även om jag är fullt medveten om att trädet inte har en gnutta liv i sig...en uppfinning har Emil och Anders hittat på så tvättlinorna ska väl komma upp igen - jaja, jag tror det när jag ser det:)

Själv ska jag inte göra många knop även om Emelie försöker få mig på shoppinghumör - men nää, jag tyar inte det idag. Kanske imorgon...nu måste jag knappa in räkningarna så de försvinner - passar bra när humöret är i lite dvala.

HA det gott därute!!

Idag har jag mått bra hela dagen och det är jag så glad över. Inte det minsta lilla knip har jag haft och inte heller har jag haft några andra känningar av det där som min läkare kallar magsår - S K Ö N T !!

Kanske beror det på att jag tänkt på vad jag stoppat i munnen, kanske beror det på att jag inte druckit svart kaffe, kanske beror det på citronvattnet jag drack i morse...vem vet...vem bryr sig...?!

Jag tycker om att slippa gnälla i min blogg iaf ;)

magen & framtiden

för att börja med magen så mår min mage inte alls bra...har ju dragits med magkatarr i många år och på nåt vis så vänjer man sig vid plågorna som ibland är bättre och ibland sämre. Ett långt tag har det nu varit sämre och i fredags blev jag faktiskt ganska orolig över min hälsa. Min läare som gått i pension men alltid har vänligheten att välkomna mig i luren lyssnade och talade om för mig att nu är det hög tid att ta hand om kroppen...magsår troligtvis och tar jag inte hand om mig så kan det bli riktigt allvarligt...jaja, jag vet jag vet...

Inget kaffe och inget stress - hårda bud i Mellerud. Utan kaffe sprängs mitt huvud så jag har lovat att halvera det iallafall och gärna koffeinfritt men det är ju i det sistnämnda poängen ligger om huvudvärken ska hålla sig på avstånd...en ond cirkel känns det som. Andra saker är enklare att ta bort...som fet och stekt mat t ex...

Stressen - ja den sitter ju inombords och är svår att ta på. Orolig är jag i själen. Orolig för att bli sjuk igen - psykiskt alltså. Orolig för framtiden både privat och på jobb. Det privata är lättare att ta på och förändra. Jobbsituationen svårare...hade önskat att framtiden på jobb såg annorlunda ut men min optimism fick sig en redig törn än en gång i veckan som gick när det stod klart att det inte alls tycks bli någon ro på det stället som jag tillbringar den mesta tiden av mitt liv på...

Jag älskar mitt jobb - hade varit enklare om jag låtit bli det så jag kunnat sadla om....Nåja, jag är ju egentligen optimist så det löser sig säkert. Frågan är väl bara när det tänker ljusna...åren bara rinner iväg och det är frustrerande när det liksom bara tycks stå stilla när man vill och kan så mycket...

Helgen har iallafall varit bra trots både magsmärtor, illamående och huvudvärk. Sofia har varit nere och det gör mig alltid så varm i hjärtat att ha alla mina käraste runt mig. Vi har pratat, spelat spel, ätit, druckit te, sjungit singstar och haft det precis så mysigt som man bara kan ha med sin stora härliga familj. Erik var här igår och när jag satt där vid bordet som var fullt av glada ynglingar så svämmade hjärtat över till bristningsgränsen - hur är det möjligt att älska så mycket...?!

Presenter fick jag av min älskade förstfödda - ett underbart gott te och ett broderi som jag ska försöka knåpa ihop. Hon är ju så duktig på att brodera och jag har sagt att jag önskar mitt tålamod skulle kunna räcka till att göra det - nu ska jag prova och tryter det så åker det i ett kuvert till Linköping med hopp om att det återvänder färdigknåpat ;)

Ja det var det - nu ska jag krypa ihop en stund för vila...