måste man sova?

jag bara undrar...hm...

det känns som att börja om från början fast värre...små barn=sömnbrist men åtminstone så vet man var man har dom...stora barn=sömnbrist och ovetskap om var de befinner sig...åtminstone när det gäller ett av mina barn...suck...en gång sa jag lite skämtsamt att denna ungen minsann kommer att ge mig grå hår...

inte kunde jag veta då att jag skulle få så rätt...:)

men som tur är känner jag mig trots allt lite härdad så jag överlever säkert - är egentligen inte alls orolig fast sova...hm...kan jag inte...inte riktigt ordentligt iallafall...

nu har nämligen ungen fått för sig att det är helt ok att sova över hos någon man knappt känner - av det motsatta könet såklart...mmm...jag är säkert insnöad och gammalmodig men...ja, jag står för det...men jag vill veta VAR !!?? ett förnamn och ett gatunamn räcker liksom inte för att jag ska få en god nattsömn...

jaja, vill jag veta exakt position så får jag sätte mig i bilen, åka till den där gatan och vänta ut...och det är jag faktiskt alldeles för trött för så det låter jag bli och litar på det sunda förnuft som finns inom oss båda...

att barnen blir vuxna har sin tjusning - absolut! men känslan av att tappa kontrollen över dem...hm...var finns tjusningen i det?

jag älskar mina barn gränslöst och ibland gör det faktiskt ont - sjukt ont *lindar in mitt hjärta*

hepp!!