Home sweet home

Ja, då är man hemma igen efter en hel vecka på turné utan familjen. Jag har haft otroligt roligt och det har varit underbart att få njuta på "egen hand" men visst...man kan inte sticka under stol med att det är skönt att få landa i sin egen soffa och framförallt...just nu...längtar jag efter att ta mig upp för trappan till min egen sköna säng...

Att få sen mina drömmars stad tillsammans med de tre underbaraste brudar man kan tänka sig har varit en upplevelse jag sent kommer att glömma. Aldrig har jag gått så många steg utan att bli särskilt trött och aldrig har jag ätit så mycket mat och fika som under dessa sagar ;o).

De hundratio trappstegen upp till lägenheten var otorligt kämpiga de första två dagarna men blev allt lättare efter hand och de fyrtio som dottera i Linköping har kändes verkligen som en baggis i jämförelse :).

Den förstfödda dottern ja - hon och hennes sambo hade vänligheten att hämta denna trötta kvinna i lördagskväll och jag har fått låna soffan hos dem i två dagar för att vila mina trötta fötter och bearbeta min hårt åtgångna hjärna som är full med intryck och faktiskt mycket mer rörig än vanligt...haha...det kommer att ta ett tag för allt att sjunka undan.

Lördagskvällen fick jag helt för mig själv då de unga tu skulle först på kalas och sen ut på stan. Jag skulle ta mig ett varmt bad som jag älskar och hade sett fram emot sen länge eftersom jag själv inte äger något badkar men...jag ramlade i den nybäddade soffan och somnade på studs...hahaha...snacka om utmattad ;o).

Igår försökte vi oss på en fika på balkongen men det var alldeles för kallt trots att solen värmde lite...men är man van vid medelhavstemp så blir man lite vek....tssss....vi gick in och fick pratat och myst en hel del innan det var dags för Fia att natta sig - hon skulle jobba i morse och började så okristligt som 4,30...hu...då sov jag gott kan jag lova :)

Å andra sidan kom hon hem tidigt och vi fortsatte pratet där vi slutat. Det är mycket man har att säga varandra när man inte ses så ofta och dessutom aldrig på tu man hand - tur att hon har en trött sambo ;o)

Tåget satte jag mig på klockan 17 och 19,30 blev jag hämtad i Lund av make och yngste sonen...det var en riktigt härlig känsla kan jag säga. Tyvärr är Filip sjuk så han är inte riktigt i form men ändå - han var där med sin vanliga glimt i ögat....gullefis :)

Emelie-hjärtat är hos Emil så henne får jag inte träffa förräns imorgon men då ska vi ta igen veckan vi missat ;o) - en stund iallafall....eftersom jag ska jobba både förmiddag och kväll...

Jobba ja...hur ska det gå...mitt huvud är ett virrvarr och jag har svårt att samla tankarna men lär väl ramla in i verkligheten ganska snabbt och snart ska jag vara ledig igen då jag ska till Köpenhamn med Filip och hans klass - det ska bli sketaskoj det med :D!!

Nu...tror jag minsann att min kudde ropar på mig.....jo...absolut är det den ;)

Hepp!!