Nu har det hänt igen!!!

Min yngste son avvek ännu en gång från skolan på grund av att han inte kunde tygla sin ilska. Denna gång kom han till mitt jobb och det var väl iofs bättre än förra gången då han var ute på de stora vägarna och promenixade men ändå....hallåååååå....vi hade ju pratat färdigt om detta...

eller inte...

Han kan inte, säger han, han kan inte tänka när han blir så arg och det enda han vet då är att han måste gå därifrån - långt därifrån. Det räcker inte med grupprummet eller den blå soffan. Han måste bort helt enkelt...

Suck o stön - jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har tillbringat hela förmiddagen i hans klassrum, sen for jag hem för lunch och så tillbaka igen. Men...det känns inte som om vi kom nånstans med det liksom...

Jag tror ju att han inte mår bra. Jag menar...idag blev han ilsk för att han inte fick sin egen stol att sitta på - Thats it!!

Men han har inga problem säger han, han mår bra....blev arg bara på sin skitfröken och sin skitskola...ja det var mycket mer som var skit men jag tänker inte räkna upp allt här...

Får man inte bli arg? Jo det är klart man får - frågan är väl vad man ska göra åt sin ilska...

Jag blev också arg...och ledsen, förtvivlad och maktlös...satte honom på att städa rummet när vi kom hem, gick just och skulle kolla hur det gick för honom...haha...han sover...i en hög med tvätt mitt på golvet ;o).

Ja, det kostar på att vara argbigga!!

Å denna pojk - vad rör sig i hans inre....egentligen!??

*suck*