...och jag kom ner på jorden igen....
Det har gått i ett kör på jobbet. Intriger, trots, allvarsprat, sjukdomsprat och så en omskakande händelse vid mitt matbord som fick mitt hjärta att nästan stanna - sån panik trodde jag aldrig att jag skulle känna, jag som brukar hålla mig ganska lugn...
Nåväl, hem kom jag efter många om och men...satt i bilen en lång stund utanför skolan och väntade på Filip och fick se dagens värsta bilförare...
Det kom två barn som skulle över vägen, de stannade fint vid det breda övergångstället som även är en vägbula och det kom två bilar - en från varje håll - den ena stannade men den andra som höll minst 50 på denna 30-sträcka stannade minsann inte. Hon flög med bumpelibump över hela övergången och barnen som just tagit ett steg ut tog snabbt tre tillbaka. Jösses säger jag bara - hur korkad får man va?
Min ilska höll i sig och blev inte bättre av att intenet inte fungerade när jag kom hem. Skulle skriva ut och skicka in ett protokoll till jobbet och kände maktlösheten komma. Jag överreagerade förståss eftersom jag fortfarande bar med mig dramatiken från jobb.
En timme höll jag på att starta om, slå av strömbrytare, dra ut sladdar, ringa Felia och slita mitt hår och så plötsligt funka det på åtminstone två datorer. JA det räckte ju, jag behövde bara en juh :)
Protokollet är skrivet, utlagt och jag känner mig utmattad, tom i bollen och helt trött i hela min själ - NU ska jag låta tankarna om Barca flöda fritt igen...om fyra veckor vid denna tiden...undras hur många sangria jag har fått då ;o)
Hepp!
1 kommentar:
Hur många sangria? Ja jag kommer väl att få betala tillbaka varenda dag för mobilhjälpen. Nästa morgon har du glömt det igen, och påstår att jag ännu ska bjuda dig. :) Men jag kan ta den smällen. Hoppas du landat nu efter dagens vedermödor.
Skicka en kommentar