Igårkväll hade jag ett litet psykbryt. Tårarna bara rann utan att jag kunde stoppa dem och ilsken som ett bi blev jag på mig själv. Det är längesen psyket gjorde så mot mig och det kom som en mycket obehaglig överraskning kan jag säga...men jag vet ju att jag aldrig kommer att bli fri så det är bara att kämpa och gå vidare.
Nu vill jag bara lämna en liten rad till de som läser och kanske känner att jag klampar på i min självömkan - jag menar inget illa och absolut inget personligt. Ibland är livet inte helt smärtfritt men vi gör våra egna val och det gäller även mig. Denna veckan valde jag en galen väg. Jag valde att ta åt mig alltför mycket och göra det till en personlig grej - jag ber om ursäkt om någon mått dåligt på grund av det - Förlåt!!
Nu är det iallafall fredag och det enda jag önskar av denna dag är att den ska flyta någorlunda, att solen ska lysa åtminstone en aning och att mitt huvud håller ihop...
---
Idag är det 24 dagar kvar ...
4 kommentarer:
Och du min sköna ska sluta be om ursäkt.. Du har väl inte trampat någon på tårna genom att vara känslig och att bli ledsen!? Dumheter!
Kram i stora lass!
Hmmmm, är det inte 25 dagar kvar????
Jaha räknarna fungerar olika. :) Hoppas huvudet blir bättre under dagen Helena.
jovisst kan det väl vara 25 om man ska va petig men min resa börjar ju en dag tidigare...kl 11.55...vilket gör att det blir 24...juh...hihi...
Skicka en kommentar