Om man inte kan sova och är för trött för spel så kan man ju alltid blogga lite! Idag har jag kurerat huvud och mage med att vila, se BB, tvätta och bada.
Imorgon är det jobb igen och nu kan jag bara önska att jag får hålla mig frisk för nu är det ganska tjatigt att vara sjuk...
På tal om BB så...ja vad ska man säga? Kan absolut inte med "jag har fobi för fattiga människor"-bimbon...suck...men jag vet, det är meningen att man ska reta sig på någon, det gör programmet till vad det bör bli - omtalat, hatat och sett!
Och den höggravida då?!??! Hur tänkte man där? Jaja, ingen är ju tvingad att titta men erkännas ska att det är svårt att låta bli ;)
Nu är det iaf nattinatti från mig - PUSS!
viktresan
tisdag, februari 21, 2012
onsdag, februari 15, 2012
fredag, februari 10, 2012
känslor som sliter
Jag är utmattad, helt slut och kan inte förmå mig att tänka mer. Känner mig missförstådd, misslyckad, liten och ensam. Jag duger helt enkelt inte till någonting längre. Känslor, tankar och allt ältande runt dem sätter nu sin punkt och det är dags att dra sig tillbaka...
Mmmm, här borta kan jag då begrunda och ge mig distans. Jag tror jag stannar här en stund för att hämta andan och rensa ur systemet. Strax är det dags att ge sig av igen, denna gång med siktet inställt åt motsatt håll.
Känslor kan man inte rå för men de betyder inte alltid hela sanningen!
Jag är ju nämligen ingenting av det som står i översta stycket. Det är bara en verklighet som figurerar i den vilda fantasin och i min inlärda hypotes av den felfria människan.
Och om ni nu undrar varifrån detta babbel kommer så kan jag meddela att det kommer direkt från mitt möte med psykoterapeuten tidigare denna dag. Ett möte som provocerande drog ur mig de allra sista krafter jag lyckades uppbåda och som sen följdes av 3 timmars djup sömn.
Nu är jag vaken, tom och förhoppningsvis redo att möta den verklighet som jag enligt henne inte befunnit mig i på väldigt väldigt länge.
Jag är ju jag och det är inget att ändra på, livet har format mig till den jag är och ska fortsätta forma mig till den jag kommer att bli vilket säkert kommer att bli en spännande resa. Men kan man få önska en resa i lugnare vatten så man hinner njuta en smula eller är det för mycket begärt av mig...?
Snälla Jag - ta hand om Mig!
Mmmm, här borta kan jag då begrunda och ge mig distans. Jag tror jag stannar här en stund för att hämta andan och rensa ur systemet. Strax är det dags att ge sig av igen, denna gång med siktet inställt åt motsatt håll.
Känslor kan man inte rå för men de betyder inte alltid hela sanningen!
Jag är ju nämligen ingenting av det som står i översta stycket. Det är bara en verklighet som figurerar i den vilda fantasin och i min inlärda hypotes av den felfria människan.
Och om ni nu undrar varifrån detta babbel kommer så kan jag meddela att det kommer direkt från mitt möte med psykoterapeuten tidigare denna dag. Ett möte som provocerande drog ur mig de allra sista krafter jag lyckades uppbåda och som sen följdes av 3 timmars djup sömn.
Nu är jag vaken, tom och förhoppningsvis redo att möta den verklighet som jag enligt henne inte befunnit mig i på väldigt väldigt länge.
Jag är ju jag och det är inget att ändra på, livet har format mig till den jag är och ska fortsätta forma mig till den jag kommer att bli vilket säkert kommer att bli en spännande resa. Men kan man få önska en resa i lugnare vatten så man hinner njuta en smula eller är det för mycket begärt av mig...?
Snälla Jag - ta hand om Mig!
tisdag, januari 17, 2012
Tre veckor, still going strong
Jag har minsann lyckats att minska min vikt med 3,8 kg, ökat träningen till 15 minuter per dag, kör intervall med ganska bra uppförslut i en fart om 15km/h och svetten lackar ska ni veta :). Däremot tar bilen mig fram och tillbaka till jobb för kylan sätter totalt stopp för alla andra färdsätt - jag kan inte hjälpa det men jag hatar kyla...brrrr!!
Min kosthållning ligger på cirka 1000 kcal om dagen och det är pulver, bars & middagar a' la' LCHF, ja och naturligtvis massor av kaffe - kan inte leva utan min kaffekopp i näven men har dock slutat med mjölkskvättarna i det eftersom det blev lite för krångligt att hålla reda på.
För övrigt så kämpar jag på - alltid är det ju något som ska ställa till det och denna veckan började med ett skott i ryggen. Voltaren har varit min bästa vän i dagarna två och istället för att stå på crosstrainern har jag fått promenixa i det ljuvliga "not" vädret. Imorgon ska jag försöka vika in min kropp i renån och ta mig till jobb för att delta i pedagogiskt forum som vi har var fjärde vecka. Får väl stå upp varvat med små korta stunder på min kilkudde.
Har nu lagt in min förfärligt oranga viktticker allra överst på bloggen så den riktigt lyser mig (och alla andra) i plytet varje gång man öppnar sidan och ja, så länge den tickar rätt får den vara kvar. Kanske kan jag luska ut hur jag kan byta "kläder" på den vid ett senare tillfälle.
Hepp!
Min kosthållning ligger på cirka 1000 kcal om dagen och det är pulver, bars & middagar a' la' LCHF, ja och naturligtvis massor av kaffe - kan inte leva utan min kaffekopp i näven men har dock slutat med mjölkskvättarna i det eftersom det blev lite för krångligt att hålla reda på.
För övrigt så kämpar jag på - alltid är det ju något som ska ställa till det och denna veckan började med ett skott i ryggen. Voltaren har varit min bästa vän i dagarna två och istället för att stå på crosstrainern har jag fått promenixa i det ljuvliga "not" vädret. Imorgon ska jag försöka vika in min kropp i renån och ta mig till jobb för att delta i pedagogiskt forum som vi har var fjärde vecka. Får väl stå upp varvat med små korta stunder på min kilkudde.
Hepp!
fredag, januari 06, 2012
Jag är på G !!
Och det känns härligt!!
Vet inte riktigt vad som hände denna höst men med facit i hand så blev den som den blev när den inte blev som den skulle, precis som jag :). Efter två månader i "karantän" känner jag mig taggad för både det ena och det andra. Halvt sjukskriven är jag två veckor till vilket ger mig hopp om att komma igång på alla plan.
I måndags började jag min viktresa, vägen från tanke till handling har varit lång men nu är det dags att komma ner till ett hälsosamt BMI. Vågen har ständigt tickat uppåt vilket jag bara misstänkt eftersom jag inte äger någon våg men så traskade jag hem till söta svärdottern och ställde mig på hennes och fick sannerligen en chock - har aldrig i min vildaste fantasi tänkt mig att jag skulle kunna komma upp i en sån vikt "skakar på huvudet". Det är en katastrof att jag har tillåtit mig detta faktum och jag borde skämmas - STORT!!
Har kickat igång mig med pulver - byter ut alla mål utom ett varje dag och hitills smakar det bra och går lätt. Eller nja...i tisdags och onsdags var det inte fullt så lätt kanske då huvudvärken satte in och magen kurrade konstant men nu har det släppt och det känns helt ok. Tar en vecka till med denna diet och sen hoppas jag ha funderat färdigt hur jag ska fortsätta.
Idag köpte jag en crosstrainer - måste komma igång även med träning men har noll kondition och varenda muskel ligger i dvala så jag börjar hemma lite försiktigt. Sen blir det cykling varvat med powerwalk till och från jobbet när flåset känns ok. Känns lite löjligt att bara orka 5 minuter på maskinen...men det har åtminstone blivit 15 minuter sammanlagt idag och det är ju helt klart mer än de 0 minuter jag brukar aktivera min kropp.
Kaloriintaget skrivs duktigt upp i matdagboken och nu när jag basunerat ut detta till alla så finns det liksom ingen återvändo - ni ska få se...!! Härliga soliga sommar, kom du bara...ny bikini ska det inhandlas till denna kvinnan - sådetså!
Avslutar med 10-i-topp-2011:
PUSS,
Vet inte riktigt vad som hände denna höst men med facit i hand så blev den som den blev när den inte blev som den skulle, precis som jag :). Efter två månader i "karantän" känner jag mig taggad för både det ena och det andra. Halvt sjukskriven är jag två veckor till vilket ger mig hopp om att komma igång på alla plan.
I måndags började jag min viktresa, vägen från tanke till handling har varit lång men nu är det dags att komma ner till ett hälsosamt BMI. Vågen har ständigt tickat uppåt vilket jag bara misstänkt eftersom jag inte äger någon våg men så traskade jag hem till söta svärdottern och ställde mig på hennes och fick sannerligen en chock - har aldrig i min vildaste fantasi tänkt mig att jag skulle kunna komma upp i en sån vikt "skakar på huvudet". Det är en katastrof att jag har tillåtit mig detta faktum och jag borde skämmas - STORT!!
Har kickat igång mig med pulver - byter ut alla mål utom ett varje dag och hitills smakar det bra och går lätt. Eller nja...i tisdags och onsdags var det inte fullt så lätt kanske då huvudvärken satte in och magen kurrade konstant men nu har det släppt och det känns helt ok. Tar en vecka till med denna diet och sen hoppas jag ha funderat färdigt hur jag ska fortsätta.
Idag köpte jag en crosstrainer - måste komma igång även med träning men har noll kondition och varenda muskel ligger i dvala så jag börjar hemma lite försiktigt. Sen blir det cykling varvat med powerwalk till och från jobbet när flåset känns ok. Känns lite löjligt att bara orka 5 minuter på maskinen...men det har åtminstone blivit 15 minuter sammanlagt idag och det är ju helt klart mer än de 0 minuter jag brukar aktivera min kropp.
Kaloriintaget skrivs duktigt upp i matdagboken och nu när jag basunerat ut detta till alla så finns det liksom ingen återvändo - ni ska få se...!! Härliga soliga sommar, kom du bara...ny bikini ska det inhandlas till denna kvinnan - sådetså!
Avslutar med 10-i-topp-2011:
- Grand Retro Lounge
- Linköping
- Sommarfest
- Bakken
- Möhippa
- Bröllop
- Poolparty
- Köpenhamn
- The Ark
- Klassfest
- Edinburgh
- Healing
- Släktträff
PUSS,
fredag, december 09, 2011
November - poof !
En månad jag inte behöver ha i min almenacka längre är grå november, varje år försvinner den i ett töcken av plågsamma ångestattacker och jag sänks, sjunker likt Titanic och landar i ett bottenlöst hål...
De senaste åren har jag trots allt kunnat fixa det hyfsat bra själv men detta år har en rad händelser avlöst varandra som gjort att min styrka inte räckt till och det blev akutmöte med läkaren som sjukskrev mig och höjde min medicin till det dubbla - och där hittade jag botten och kvalade in i dimman...
Nu är jag på väg upp, sakta men säkert...
Efter 3½ veckas hel sjukskrivning var det så dags att äntra dörren till jobb i måndags (på halvtid). Det gick strålande och glädjen bubblade inombords över att få träffa och krama alla igen. Men så otroligt krävande det är upptäcker man när man kommer hem och somnar som en död tre timmar fram...
Nåja, säg den lycka som vara alltför länge. Redan på onsdagen fick jag stanna hemma då magsjukan tyckte det var dags att hälsa på - najs - not!
Igår fann jag mig i ett stabilt tillstånd, jag menar...jag äter dricker och...ja, på toa måste man ju...?!? Ok, reglerna säger att hemma ska man vara två symptomfria dagar...så här sitter jag och tur är väl det...för minsann kunde det komma fler mindre trevliga nyheter i denna så saliga familj...
Men jag vägrar underkasta mig, jag menar...herregud...jag går på dubbel dos citalopram, metoprolol OCH femal balans samtidigt som jag utövar relaxation med fantastiska Glenn Harrold så ingen/inget ska stoppa mig nu - jag andas och håller ihop (som en fin kollega lärt mig)!
Keep on going!!
Den som läst ända hit ska bli belönad minsann ;o).
Allt är ju inte helt galet (bara jag, hahaha).
Nädå, det har hänt roliga saker också....
Middagsbjudningar med olika vänner har det varit - lika gott & trevligt överallt.
Träff på pub & sushirestaurang med en fin gammal vän har också gått av stapeln och DET var riktigt mysigt kan jag lova.
En massa mys med mitt lilla svarta håriga "barnbarn" har förgyllt min tillvaro under många dystra dagar.
Träff med stora fina tjocka släkten hade vi förra helgen och det var så himmelskt att jag inte nöjde mig med min vanliga medicinering dagen efter utan spetsade till det hela med x antal eeze :)
Och så får man inte glömma bort att den finaste förstfödda varit hemma och hälsat på i Skånelandet - alltid lika mysigt, underbart och uppfriskande!!
Nu tar denna mininovell slut - Ha det allra bäst därute så hörs vi!
De senaste åren har jag trots allt kunnat fixa det hyfsat bra själv men detta år har en rad händelser avlöst varandra som gjort att min styrka inte räckt till och det blev akutmöte med läkaren som sjukskrev mig och höjde min medicin till det dubbla - och där hittade jag botten och kvalade in i dimman...
Nu är jag på väg upp, sakta men säkert...
Efter 3½ veckas hel sjukskrivning var det så dags att äntra dörren till jobb i måndags (på halvtid). Det gick strålande och glädjen bubblade inombords över att få träffa och krama alla igen. Men så otroligt krävande det är upptäcker man när man kommer hem och somnar som en död tre timmar fram...
Nåja, säg den lycka som vara alltför länge. Redan på onsdagen fick jag stanna hemma då magsjukan tyckte det var dags att hälsa på - najs - not!
Igår fann jag mig i ett stabilt tillstånd, jag menar...jag äter dricker och...ja, på toa måste man ju...?!? Ok, reglerna säger att hemma ska man vara två symptomfria dagar...så här sitter jag och tur är väl det...för minsann kunde det komma fler mindre trevliga nyheter i denna så saliga familj...
Men jag vägrar underkasta mig, jag menar...herregud...jag går på dubbel dos citalopram, metoprolol OCH femal balans samtidigt som jag utövar relaxation med fantastiska Glenn Harrold så ingen/inget ska stoppa mig nu - jag andas och håller ihop (som en fin kollega lärt mig)!
Keep on going!!
Den som läst ända hit ska bli belönad minsann ;o).
Allt är ju inte helt galet (bara jag, hahaha).
Nädå, det har hänt roliga saker också....
Middagsbjudningar med olika vänner har det varit - lika gott & trevligt överallt.
Träff på pub & sushirestaurang med en fin gammal vän har också gått av stapeln och DET var riktigt mysigt kan jag lova.
En massa mys med mitt lilla svarta håriga "barnbarn" har förgyllt min tillvaro under många dystra dagar.
Träff med stora fina tjocka släkten hade vi förra helgen och det var så himmelskt att jag inte nöjde mig med min vanliga medicinering dagen efter utan spetsade till det hela med x antal eeze :)
Och så får man inte glömma bort att den finaste förstfödda varit hemma och hälsat på i Skånelandet - alltid lika mysigt, underbart och uppfriskande!!
Nu tar denna mininovell slut - Ha det allra bäst därute så hörs vi!
lördag, oktober 22, 2011
Fyra dagar
Mmm, nu är det fjärde dagen efter healingen och ja, jag springer i trappan som om jag aldrig gjort annat trots att jag inte sprungit i den en enda gång tidigare. Jag är även lättare i kroppen fast att kilomässigt är allt kvar (tyvärr) men det är precis som om något försvunnit. Min mage som oftast är i olag verkar ha funnit balans och jag kommer på mig att allt som oftast le fånigt mest åt ingenting...
Något har hänt och något händer, det är absolut så och varför detta startat just nu kan jag verkligen inte svara på men det är svårt att inte tro på något. Andar, änglar eller min tant? Vet verkligen inte och det kan ju egentligen kvitta så länge det bara känns bra.
Idag är det strålande väder, solen lyser från blå himmel och jag ska försöka hinna ge mig ut på en skogsrunda mellan alla maskiner tvätt som ligger och väntar efter att vi varit utan tvättmaskin två veckor.
Carpe Diem!
Något har hänt och något händer, det är absolut så och varför detta startat just nu kan jag verkligen inte svara på men det är svårt att inte tro på något. Andar, änglar eller min tant? Vet verkligen inte och det kan ju egentligen kvitta så länge det bara känns bra.
Idag är det strålande väder, solen lyser från blå himmel och jag ska försöka hinna ge mig ut på en skogsrunda mellan alla maskiner tvätt som ligger och väntar efter att vi varit utan tvättmaskin två veckor.
Carpe Diem!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)