Mina krämpor tycks inte minska och det är ganska tjatigt att det jämt är något att behöva ta tag i...nu har den berömda klimakteriekossan flyttat in också...fattar inte vem som tillät det...hon är inte trevlig ett dugg och kan få den mest tappre att duka under *suck*
Migränanfallen har både accelererat i omfattning och blivit kraftigare i omfång och min mage gör uppror mot att behöva smälta alla dessa mediciner som krävs för att överhuvudtaget fungera någorlunda. Något att önska är att förståelsen för detta varit större och att folk i allmänhet kunde försöka låta bli att förväxla migrän med ont i huvudet...
Men det finns ju alltid värre saker så på de bättre dagarna är livet väldigt tacksamt att leva. Som när vännerna dyker upp och förgyller tillvaron en stund eller när man själv besöker dem och tankar på med positiv energi som räcker förvånansvärt länge. Eller när jag tittar på min fina familj och med tacksamhet kan konstatera vilka underverk var och en av dem är...
Arbetet är för tillfället ingen höjdare...känner mig otillräcklig, överkörd och obekväm. Det har utvecklats till en smärre mardröm och det är inte längre roligt att jobba med de annars så inspirerande småfotingarna. Har svårt för att barn inte längre får vara barn...var tog leken vägen? Har svårt för att vartenda steg man tar ska vara pedagiskt rätt och ha ett nedskrivet syfte.
Negativ är jag inte, det är inte min personlighet fast jag kan nog upplevas väldigt neggo och speciellt när jag skriver ner mina tankar så ser jag ju själv att det inte ser särskilt positivt ut i mitt liv men faktum är att jag är nöjd, jag fixar mina krämpor och mitt milda missnöje på ett alldeles eget ypperligt sätt det är bara andra som ska låta bli att lägga värderingar i mitt liv - acceptera mig som jag är eller lämna mig ifred...!
Jag är jag och du är du - ja, så är det :)
KRAM till alla som vill ha och behöver
2 kommentarer:
Hej, kul att höra ifrån dej <3 undrar om de där migränanfallen hör ihop med klimakteriet? jag har också fått ökat en massa med anfallen, de kommer var och varannan dag nu. Roligare kan man ha..
Tror man ska stanna upp och se vad man har att vara tacksam för, njuta av det som är bra. Jag försöker påminna mej varje dag, det som är tungt och jobbigt vet man så väl om ändå...
stor kram Monica R
Du skriver så fint om ditt liv, både det som är bra och det som inte är det.
Och eftersom jag inte kommer att lämna dig ifred så får jag ju acceptera dig som du är. Inte speciellt svårt faktiskt! Älskade vän! <3
Skicka en kommentar