Ett par timmar senare sitter jag hos en annan läkare med Filip som ramlat baklänges och slagit i huvudet i en trappa...det konstateras lätt hjärnskakning...han mår bra men ordineras vila resten av dagen...
Anders kom hem alldeles moloken, sliten och deppig över det beslut vi fattat och som ska gå av stapeln idag...det handlar om vår fina Avoy...den gamla tanten som fyllt 15 år och har en livsglädje som få men som tyvärr är alldeles för sjuk att ta med till en lägenhet. Hon behöver friheten och ha nära till toalett...
Trots dessa saker är livet härligt att leva...jag trivs på jobbet som aldrig förr...snart bor jag i civilisationen med cykelavstånd till jobbet...jag har världens underbaraste barn och de finaste vänner man kan önska...
1 kommentar:
Det är svårt, det där med djuren. Man älskar dem. Det brukar kännas så tomt och konstigt när de är borta, man hör dem och ser dem rätt länge.
Tänk att hon har blivit 15 år, det är fantastiskt! De flesta tervuerener blir väl inte mer än runt tolv?
Skicka en kommentar