Sjukskriven

Ja, så hände det som jag aldrig mer skulle låta hända - stora ord när man tror man kan kontrollera allt och lite till...ack så liten man är när psyket inte spelar i samma liga...

En av många incidenter på jobb fick mig att förstå att detta håller inte, jag fixar det inte på egen hand...det finns hjälp att få så jag tog den...igen...ringde läkaren och fick en tid tjugo minuter senare...tjugo minuter efter det hade jag recept och sjukskrivning i min hand och åkte tillbaka till jobb för att prata med chefen...

Jag har tur för jag har en bra chef, hon förstår väldigt mycket och mig läser hon som en öppen bok. Sjukskrivningspapperna stoppade hon längst ner i sin hög av papper och sa att nu går du hem, vilar, samlar kraft och tar din medicin men sjukskrivning tror jag inte på för det passar inte dig och det vet du....egentligen....ta den tid du behöver och kom sen tillbaka så fort du känner att du kan...

Hon har rätt...att vara sjukskriven passar mig inte alls, det blir bara värre när tid för att älta finns i överflöd och ju svårare blir det att ta steget tillbaka till verkligheten. Men jag är _utmattad_! Helt slut i kropp och själ...

det har blivit alldeles för mycket av allt i en salig blandning. Arbetssituationen är inte helt lätt och det ska den ju inte vara heller men en aning enklare vore önskvärt...hemma har det varit mycket och en del turbulens har funnits i krokarna.

så ett par dagars respirit och sen tillbaka, ja det blir säkert bra. Medicinen har jag tagit som en duktig flicka och nu inser jag att den nog aldrig ska lämna min kropp...så här kan man ju inte ha det, det förstår vem som helst !!