Inte bara...

sommaren är för kort, även helgen susar förbi innan man hunnit blinka med sina himmelsblå och vad har jag då hunnit med att göra förutom att spela farmville, caféworld och annat superviktigt man har att sköta om på sin dator ;o)

Jo, jag har hunnit städa, tvätta, umgås med vänner och familj och framförallt vilat min hiskeligt trötta lekamen efter en tuff arbetsvecka. Jadå, jag var en duktig flicka och återvände till arbetsplatsen tre dagar före sjukskrivningen gick ut - kändes bra men ack så tröttande för en redan trött kvinna.

Det är ganska tufft på jobbet och man vänder ut och in på sig för att fixa det så gott man kan men att räcka till för alla starka behov är en omöjlighet och kan få den bästa att undra över hur dagens sverige egentligen ser ut - kan det bli värre? JA, förmodligen men på vems bekostnad...? När jag inledde min karriär artonhundrafrös så var vi fyra stycken heltider på 12 barn, dag är vi 2, 75 på 18 !! Detta plus det faktum att barnen idag är inte som då...personligheterna stärks redan när de ligger i sin mammas mage och jag blir förvånad många gånger hur mycket dagens barn tillåts att regera över vuxna människor...det måste väl ändå finnas gränser nånstans??

Nog om det, i fredags var jag på tjejmiddag hos en arbetskamrat tillsammans med ett par andra arbetskamrater. Vi åt gott, drack gott och sjöng singstar så man i efterhand borde tänkt på att dela ut öronproppar till grannarna ;). Hur mysigt som helst och de är så goa dessa töser att man förstår varför man går till jobbet trots allt :)

Igår hade vi middag härhemma med våra bästaste vänner. Vi har känt varandra sen vi var 16 år och delat alla livets glädje och sorgämnen - det är vänner för livet och när man nu börjar känna av sin ålder så förstår man verkligen att värdesätta det man har - ja för som ni läste några rader upp så är jag ju från artonhundrafrösåren ;o)

Ända sen barnen var små har vi träffats en gång i månaden och haft middag ihop. Jag minns att det var fullt upp med alla barn som inte alltid drog alltför jämnt och vi satt där och undrade hur det skulle bli i framtiden med en middag för fyra...hahaha...ja det vet vi nu...lugnt o skönt men så tomt ändå - blir man nöjd nångång tro?

Jag återkommer till detta med min inte alltför höga ålder - jag menar, jag känner mig betydligt äldre än vad jag är men trots allt är jag bara 44 ju...! Men det är en märklig känsla detta med att barnen vuxit upp till vuxna självgående individer och inte behöver mamsen lika mycket längre - kluvet liksom. Emelie kom hem i fredags och berättade att hon nu blivit anställd på citygross där hon gör sin praktik. Så nu jobbar hon helger och plötsligt står hon också på sina egna ben.

Och lillprins bus - Filip ni vet...jag han är ju helt galen han...snacka om tidig pubertet...jisses amalia...det fanns inte ens i min fantasi att den lille rare pågen kunde bete sig så och då vet de flesta att han som liten kunde bete sig ;o). Hahaaha, jaja...han är min guldgosse ändå såklart!!

Naturligtvis avslutar jag med en bild på de fyra finaste jag vet!! PUSS!!