November - poof !

En månad jag inte behöver ha i min almenacka längre är grå november, varje år försvinner den i ett töcken av plågsamma ångestattacker och jag sänks, sjunker likt Titanic och landar i ett bottenlöst hål...
De senaste åren har jag trots allt kunnat fixa det hyfsat bra själv men detta år har en rad händelser avlöst varandra som gjort att min styrka inte räckt till och det blev akutmöte med läkaren som sjukskrev mig och höjde min medicin till det dubbla - och där hittade jag botten och kvalade in i dimman...

Nu är jag på väg upp, sakta men säkert...

Efter 3½ veckas hel sjukskrivning var det så dags att äntra dörren till jobb i måndags (på halvtid). Det gick strålande och glädjen bubblade inombords över att få träffa och krama alla igen. Men så otroligt krävande det är upptäcker man när man kommer hem och somnar som en död tre timmar fram...
Nåja, säg den lycka som vara alltför länge. Redan på onsdagen fick jag stanna hemma då magsjukan tyckte det var dags att hälsa på - najs - not!

Igår fann jag mig i ett stabilt tillstånd, jag menar...jag äter dricker och...ja, på toa måste man ju...?!? Ok, reglerna säger att hemma ska man vara två symptomfria dagar...så här sitter jag och tur är väl det...för minsann kunde det komma fler mindre trevliga nyheter i denna så saliga familj...
Men jag vägrar underkasta mig, jag menar...herregud...jag går på dubbel dos citalopram, metoprolol OCH femal balans samtidigt som jag utövar relaxation med fantastiska Glenn Harrold så ingen/inget ska stoppa mig nu - jag andas och håller ihop (som en fin kollega lärt mig)!

Keep on going!!

Den som läst ända hit ska bli belönad minsann ;o).

Allt är ju inte helt galet (bara jag, hahaha).

Nädå, det har hänt roliga saker också....
Middagsbjudningar med olika vänner har det varit - lika gott & trevligt överallt.
Träff på pub & sushirestaurang med en fin gammal vän har också gått av stapeln och DET var riktigt mysigt kan jag lova.
En massa mys med mitt lilla svarta håriga "barnbarn" har förgyllt min tillvaro under många dystra dagar.
Träff med stora fina tjocka släkten hade vi förra helgen och det var så himmelskt att jag inte nöjde mig med min vanliga medicinering dagen efter utan spetsade till det hela med x antal eeze :)
Och så får man inte glömma bort att den finaste förstfödda varit hemma och hälsat på i Skånelandet - alltid lika mysigt, underbart och uppfriskande!!

Nu tar denna mininovell slut - Ha det allra bäst därute så hörs vi!

Fyra dagar

Mmm, nu är det fjärde dagen efter healingen och ja, jag springer i trappan som om jag aldrig gjort annat trots att jag inte sprungit i den en enda gång tidigare. Jag är även lättare i kroppen fast att kilomässigt är allt kvar (tyvärr) men det är precis som om något försvunnit. Min mage som oftast är i olag verkar ha funnit balans och jag kommer på mig att allt som oftast le fånigt mest åt ingenting...

Något har hänt och något händer, det är absolut så och varför detta startat just nu kan jag verkligen inte svara på men det är svårt att inte tro på något. Andar, änglar eller min tant? Vet verkligen inte och det kan ju egentligen kvitta så länge det bara känns bra.

Idag är det strålande väder, solen lyser från blå himmel och jag ska försöka hinna ge mig ut på en skogsrunda mellan alla maskiner tvätt som ligger och väntar efter att vi varit utan tvättmaskin två veckor.

Carpe Diem!

Medial Healing

Mmmm, man kan tycka & tänka precis vad man vill om detta. För min del finns det inte en gnutta skepsis kvar efter att jag äntligen fått prova på vad som kan vara svårt att greppa.
Jag tänker inte gå in på detaljer här, det är varken jag eller mina läsare redo för tror jag men jag kan säga att jag är inte en ny människa såhär två dagar efter healingen men något i mig har definitivt hänt och detaljer som dök upp under min timme med mediumet tål att tänkas över både en och två gånger.
En "tillfällighet" kan jag nämna och det är att mitt ben & fot som inte varit sig självt det senaste året plötsligt fungerar igen...
Hokus pokus eller inte - spelar ju egentligen ingen roll, eller hur?

Puss!

Carpe Diem

Att livet går upp och ner har säkert de allra flesta upptäckt även om det finns de som försöker intala sig att det alltid är på topp. När mitt liv går ner brukar jag intala mig att det är bra för när det sen går upp igen är det lättare att inse värdet av allt det som livet innebär.

När det går ner, när allt känns svart är det bara att ta emot, foga sig men ändå komma ihåg att det finns en mening även med denna svackan. Det som är svårast för Mig att klara av är när ångesten biter sig fast i bröstet och det inte går att andas normalt, hjärtat pumpar i hundranitti knyck och det känns som om livet är fullständigt utom all kontroll.

En sak som jag arbetar med just nu är att inte låta tankarna mala, inte fokusera på att  
"rycka upp mig"
ett riktigt dåligt uttryck när man mår dåligt för ingen väljer väl att gå runt i ett grått töcken och må skit, iallafall inte jag som vanligtvis älskar livet och all dess skönhet. Att rycka upp sig låter i mina öron som att fotfästet skulle rämna alldeles...

eller att
"jag som har det så bra borde inte..."
Skitsnack bara, att må dåligt har inget med hur man har det att göra. Visst kan det säkert påverka måendet en aning men om man har en bipolär diagnos så har man den oavsett och att gå runt med dåligt samvete för att man har det för bra för att deppa är bara dumt och energikrävande.

eller att
"det finns de som har det värre"...
Absolut finns det många som har det värre men det finns även de som har det bättre. I vilket fall är det ingenting att fundera över. Totalt ointressant för det egna måendet hur andra mår - det kan man stoppa i sitt empatifack där det hör hemma.

Detta är mina tankar och en förklaring på vad som kan röra sig i mitt huvud ibland. Att fundera alldeles för mycket vad som egentligen rör sig därinne är bara bortslösad tid och det blir svårt att fokusera på nuet. Mitt nya motto är "Carpe Diem" som är helt i min smak och väldigt enkelt att följa - När jag mår Bra!

Jag har också äntligen efter mycket träning tagit bort alla "måste" ur mitt liv för jag "måste" ju faktiskt ingenting alls som jag inte vill - detta kan man hårddra, javisst, men det är helt sant men otroligt svårt att leva efter.

Efter en vecka med total ovilja att utföra något alls är jag nu tillbaka igen och kan säga Jaaaa till livet som min meditationstant säger :). Framför mig ligger nu dagarna med oskrivna blad och jag har kalendern full för hela veckan med både jobb och annat spännande som jag kan berätta om i ett senare inlägg.

Carpe Diem!

Svämmar över

gör mitt hjärta när jag tänker på den vecka som nyss passerat. Skulle vilja skriva så mycket om den men känner att jag inte smält färdigt alla intryck än så det blir ett kort & gott Tack till alla inblandade som även dedikeras denna suveränt tagna bild på ett helt suveränt gäng!

Puss & Kram

Vi kämpar på

Veckorna de bara går och plötsligt bara händer det...

Det har varit kämpigt sen "papps" blev skadad. Anders har jobbat massor och är mycket sliten för tillfället vilket i sin tur sliter på resten av familjen...men det är som det är och det som måste göras kan ju inte vänta...synd bara när sånt man egentligen tycker är roligt blir en för tung arbetsbörda.

Som resultat kommer min migrän som ett bombhot på posten och denna vecka spädde vi på med lite feber som grädde på moset - det ska kännas att man lever och det gör jag kan jag konstatera såhär efter ett par dagar i dvala...

Men lite skoj har vi hunnit med...

Malmöfestivalen besöktes sista dagen och började med mys på Lilla Torg med Erik, Malin & B-I. Sen trängdes vi på Stortorget för att se & höra the Ark vilket var en mycket bra show och kvällen var magisk!!

Dagen efter var det dags för klassträffen vi alla väntat på - 30årsjubileum ska firas och det gjordes det...hahaha...vin, öl & champagne flödade, god mat förtärdes och minnen fick tårkanalerna att arbeta frenetiskt. Den natten var jag hemma så sent att solen nästan gick upp men oj så roligt det var att träffa alla igen - Tack för en oförglömlig kväll!!

Nu närmar sig vår härliga Skottlandsresa och det ska bli helt underbart att komma ifrån alla måsten och plikter och vilken evinnerlig tur att jag fick vara sjuk just denna vecka - jag har hemska minnen från en semesterresa till Roses där jag låg nerbäddad mer än halva tiden i fyrtio graders feber...

Nu ska jag försöka peta i mig något ätbart - ingenting smakar när munnen är torr som fnöske och smaklökarna gått i ide men äta bör man sägs det så...

Sicken vicka...

Så har allvaret börjat igen och första arbetsveckan efter semestern är avklarad. Lite lagom seg med lagom arbetsbörda har veckan förflutit över förväntan. Vädret har varit höstlikt och det känns väl sådär efter en sommar som inte bjudit på särskilt gott väder. Längtar efter sol och värme och hade det inte varit för det underbara sällskap vi ska fröjdas med i Skottland så hade det blivit en sista-minuten till solen istället...

Onsdagskvällen bjöd på dramatik då svärfar ringde och sa att han var på väg till akuten efter att ha fastnat i tröskan...ojojoj...vi åkte ner för att ställa undan maskiner, stänga och låsa och visste inte riktigt vad vi skulle mötas av så det var försiktighet som gällde. Även om vi pratat med honom så tänker man ju inte särskilt klokt när adrenalinet flödar. Men iiii jag ryser lite när jag tänker tillbaka på den handskdel vi hittade....

Trots allt hade han tur - 2 skadade fingrar ja, men skelett och nerver intakta. Blev opererad samma natt och är hemma igen med handen i jättebandage.

Det är lite märkligt att det ska hända olyckor i ens närhet för att man ska inse hur sköra vi människor är...men man får sig en tanke varje gång det sker. Ta vara på livet - det är bara till låns!

Igår skulle vi till Malmöfestivalen och Perikles men det var halv storm och regn plus att vi var tröttare än vi ville erkänna så det lät vi bli och jag...ja, jag hade huvudvärk och sov mellan 18-21...haha...sen var jag piggelin halva natten men det brukar jag iofs vara så det kunde jag stå ut med.

Idag är guben i Lunnarp och tröskar, jag åker nog ner en sväng när jag städat & handlat. Sen blir det Hasse Andersson i centrum ikväll ;o).

Ha det gott!!