Sicken vicka...

Så har allvaret börjat igen och första arbetsveckan efter semestern är avklarad. Lite lagom seg med lagom arbetsbörda har veckan förflutit över förväntan. Vädret har varit höstlikt och det känns väl sådär efter en sommar som inte bjudit på särskilt gott väder. Längtar efter sol och värme och hade det inte varit för det underbara sällskap vi ska fröjdas med i Skottland så hade det blivit en sista-minuten till solen istället...

Onsdagskvällen bjöd på dramatik då svärfar ringde och sa att han var på väg till akuten efter att ha fastnat i tröskan...ojojoj...vi åkte ner för att ställa undan maskiner, stänga och låsa och visste inte riktigt vad vi skulle mötas av så det var försiktighet som gällde. Även om vi pratat med honom så tänker man ju inte särskilt klokt när adrenalinet flödar. Men iiii jag ryser lite när jag tänker tillbaka på den handskdel vi hittade....

Trots allt hade han tur - 2 skadade fingrar ja, men skelett och nerver intakta. Blev opererad samma natt och är hemma igen med handen i jättebandage.

Det är lite märkligt att det ska hända olyckor i ens närhet för att man ska inse hur sköra vi människor är...men man får sig en tanke varje gång det sker. Ta vara på livet - det är bara till låns!

Igår skulle vi till Malmöfestivalen och Perikles men det var halv storm och regn plus att vi var tröttare än vi ville erkänna så det lät vi bli och jag...ja, jag hade huvudvärk och sov mellan 18-21...haha...sen var jag piggelin halva natten men det brukar jag iofs vara så det kunde jag stå ut med.

Idag är guben i Lunnarp och tröskar, jag åker nog ner en sväng när jag städat & handlat. Sen blir det Hasse Andersson i centrum ikväll ;o).

Ha det gott!!

Lycka

En av många saker här i livet som gör mig riktigt lycklig är när jag får se äkta lyckorus hos mina barn - smått eller stort spelar ingen roll. Ibland handlar det om materiella ting och det är vad dagens inlägg kommer att handla om...

Filip har tillbringat veckan som gick hos finaste systeryster i Linköping och då har vi passat på att fixa hans rum härhemma - helt utan hans vetskap :). Loftsängen byttes ut mot en vanlig och ett besök på Ikea resulterade i en bokhylla, skrivbord, kontorsstol och lite annat smått och gott som sätter pricken över i:et.

Det rensades, slängdes, städades och möblerades...

Han har sen en tid tillbaka haft en stor önskan om att få sin gamla dator utbytt men med svångremmen om plånboken har vi sagt blankt nej, nej, NEJ! Nu gjorde vi slag i saken och köpte hans drömdator - en värstingmaskin som klarar alla hans avancerade spel utan att lagga och trilskas och till detta investerade vi även i en 24" skärm...

Idag var vi på Ullared där Sofia & Filip mötte upp. Vi handlade lite viktigheter och sonen muttrade lite om ny säng, trasigt fönster, taklampan han haft i Lunnarp som vi aldrig satte upp och så min nyinköpta Iphone som hellre kunnat vara en ny dator till honom.

Väl hemma öppnar han dörren till sitt rum tätt följd av föräldrar, syster, bror med sambo och deras hund ;o)...han tar några steg in och blir mållös...ja, han blev faktiskt så glad att han grät...!! Mitt yngsta lilla hjärta visste inte var han skulle ta vägen och kastade sig på sängen i tron att han kunde gömma sig (något skämmigt att gråta ju...)

Nu har det gått några timmar och han tror fortfarande att han drömmer, att imorgon när han vaknar så är allt som det var för en vecka sen. Vi får väl se...

Jag är nöjd & lycklig - har haft en underbar dag med mina barn på Gekås och ett obeskrivligt avslut där lyckan hos min yngste son satte knorren på rätt plats!!

Semester

Jag är nu inne på vecka fyra av fem härligt lediga veckor - att vädret inte varit på topp innebär att jag fått en del gjort inomhus. Dock finns det mer att önska men är man ledig så är man och då ska dagarna tagas i lugn takt med mycket chill. Och är det något jag är riktigt bra på så är det just det - CHILLA :)

Jag har varit evinnerligt trött och sovit ganska mycket om dagarna. Nätterna däremot har tillbringats klarvaken med vallningar och illamående. Skönt att vi inte haft så mycket inbokat för det hade jag aldrig orkat med. Det är bara att stå ut och hoppas det ska stilla sig till nästa semester då vi ska ut och resa med de finaste vännerna från spridda delar av vårt land.

En kort tripp till Visingsö och underbaraste fam Johansson gick av stapeln häromveckan. Två underbara dagar med både sol och regn. Vädret är ju trots allt inte det viktigaste med så många fina människor runt okring sig. KRAM på er alla!!

Bröllop var vi på i helgen som gick och tårarna var många kan jag säga. En fantastisk vacker och underbar kärleksfest som kommer att finnas i minnet länge. Så mycket kärlek som det utstrålas från de två som med darrande stämmor sa ja till varandra är det inte alltför ofta man får se - underbara fina Lina & Peter - Tack, Grattis & Lycka till även med fortsättningen!

Nu funderar jag på om jag ska gå ut på balkongen eller gräsmattan och läsa min nya bok...hm...det är svåra val man har i livet, jag får väl dra en sticka eller nåt ;)

kram på Er

Rörmokare

verkar till att vara ett överskattat yrke...

Vi har under en månads tid haft stopp i köksvasken till och från. Den senaste veckan har stoppet ökat tills det igår kulminerade och båda vaskhoarna stod fulla med vatten. Det har inhandlats avloppsrensare, både pulver, gel och en gammal hederlig sugpropp. Huskur med ättika har provats och avloppsjouren har varit här efter att vaktmästaren gått fullständigt bet...

I morse fick jag fullständigt nog då vattnet från igår inte minskat med ens en ml så jag slängde ut allt från skåpet och vickade...hm...ryckte är nog en mer rätt defination...i rören och det sa slurp...hm...jag vickade lite till...lite mer försiktigt och upptäckte att om jag vred rören i en annan vinkel så ökade slurpet och vasken blev tom...haha...

Så om bara rören är vinklade på rätt håll så rinner vattnet obehindrat dit det ska - tänk att det alltid måste kvinnlig list till att lösa allt ;o)

Hepp!!

Aldrig

man ska aldrig säga aldrig...nä, det ska man inte för man kan aldrig veta vad som väntar runt hörnet...
Runt mitt hörn väntade denna ... och för mindre än en månad sen sa jag att "en sån ska jag aldrig ha..."

Nu sitter jag här och leker, smeker och checkar in som så många andra och efter två dagar me den i mina händer är jag komplett fast...

Och jag måste säga det att till skillnad från min "gamla" samsung så vet denna var jag bor - samsung tror att jag bor på andra sidan jordklotet :O)

Semester är det...

men tyvärr lyser semestervädret med sin frånvaro...idag har det varit en riktigt trist dag faktiskt och den har jag ägnat åt att städa, lösa korsord, spela på zylom och tjafsat med sonen som tycker sig behöva en ny dator för 10 lappar såhär mitt i sommaren utan vidare...jaja...

Igår la jag in lite bilder som jag idag tagit bort igen...för att...hm...det var roligt? Nä, men det såg inte bra ut ju...haha...design är ytterst viktigt såhär i bloggvärlden. Men lugn bara, de kommer igen...

Eller vad sägs om denna fina donna som besökte oss häromveckan med delar av sin familj...

och dessa två töser som var här på ost & vin i början på denna vecka...

Jodå, finfina är de allihop och har förgyllt tillvaron en hel del, bra att ta fram en dag som idag då det mesta varit trist & tradigt. Pöss på Er!!

Suss, du undrade om min semester är slut...nej nej, den har ju nyss börjat och jag har fyra härliga veckor kvar...mmm...de hoppas jag ska bjuda på en massa sol & skojsigheter :)

Sommar

är det och ett halvt år har förflutit sen jag besökte bloggvärlden senast. Vi har inrättat oss i vårt nya boende och hunnit ha långväga gäster från både norr och öst...dock finns det fler besök att önska...

Mina krämpor tycks inte minska och det är ganska tjatigt att det jämt är något att behöva ta tag i...nu har den berömda klimakteriekossan flyttat in också...fattar inte vem som tillät det...hon är inte trevlig ett dugg och kan få den mest tappre att duka under *suck*

Migränanfallen har både accelererat i omfattning och blivit kraftigare i omfång och min mage gör uppror mot att behöva smälta alla dessa mediciner som krävs för att överhuvudtaget fungera någorlunda. Något att önska är att förståelsen för detta varit större och att folk i allmänhet kunde försöka låta bli att förväxla migrän med ont i huvudet...

Men det finns ju alltid värre saker så på de bättre dagarna är livet väldigt tacksamt att leva. Som när vännerna dyker upp och förgyller tillvaron en stund eller när man själv besöker dem och tankar på med positiv energi som räcker förvånansvärt länge. Eller när jag tittar på min fina familj och med tacksamhet kan konstatera vilka underverk var och en av dem är...

Arbetet är för tillfället ingen höjdare...känner mig otillräcklig, överkörd och obekväm. Det har utvecklats till en smärre mardröm och det är inte längre roligt att jobba med de annars så inspirerande småfotingarna. Har svårt för att barn inte längre får vara barn...var tog leken vägen? Har svårt för att vartenda steg man tar ska vara pedagiskt rätt och ha ett nedskrivet syfte.

Negativ är jag inte, det är inte min personlighet fast jag kan nog upplevas väldigt neggo och speciellt när jag skriver ner mina tankar så ser jag ju själv att det inte ser särskilt positivt ut i mitt liv men faktum är att jag är nöjd, jag fixar mina krämpor och mitt milda missnöje på ett alldeles eget ypperligt sätt det är bara andra som ska låta bli att lägga värderingar i mitt liv - acceptera mig som jag är eller lämna mig ifred...!

Jag är jag och du är du - ja, så är det :)

KRAM till alla som vill ha och behöver