Rörmokare

verkar till att vara ett överskattat yrke...

Vi har under en månads tid haft stopp i köksvasken till och från. Den senaste veckan har stoppet ökat tills det igår kulminerade och båda vaskhoarna stod fulla med vatten. Det har inhandlats avloppsrensare, både pulver, gel och en gammal hederlig sugpropp. Huskur med ättika har provats och avloppsjouren har varit här efter att vaktmästaren gått fullständigt bet...

I morse fick jag fullständigt nog då vattnet från igår inte minskat med ens en ml så jag slängde ut allt från skåpet och vickade...hm...ryckte är nog en mer rätt defination...i rören och det sa slurp...hm...jag vickade lite till...lite mer försiktigt och upptäckte att om jag vred rören i en annan vinkel så ökade slurpet och vasken blev tom...haha...

Så om bara rören är vinklade på rätt håll så rinner vattnet obehindrat dit det ska - tänk att det alltid måste kvinnlig list till att lösa allt ;o)

Hepp!!

Aldrig

man ska aldrig säga aldrig...nä, det ska man inte för man kan aldrig veta vad som väntar runt hörnet...
Runt mitt hörn väntade denna ... och för mindre än en månad sen sa jag att "en sån ska jag aldrig ha..."

Nu sitter jag här och leker, smeker och checkar in som så många andra och efter två dagar me den i mina händer är jag komplett fast...

Och jag måste säga det att till skillnad från min "gamla" samsung så vet denna var jag bor - samsung tror att jag bor på andra sidan jordklotet :O)

Semester är det...

men tyvärr lyser semestervädret med sin frånvaro...idag har det varit en riktigt trist dag faktiskt och den har jag ägnat åt att städa, lösa korsord, spela på zylom och tjafsat med sonen som tycker sig behöva en ny dator för 10 lappar såhär mitt i sommaren utan vidare...jaja...

Igår la jag in lite bilder som jag idag tagit bort igen...för att...hm...det var roligt? Nä, men det såg inte bra ut ju...haha...design är ytterst viktigt såhär i bloggvärlden. Men lugn bara, de kommer igen...

Eller vad sägs om denna fina donna som besökte oss häromveckan med delar av sin familj...

och dessa två töser som var här på ost & vin i början på denna vecka...

Jodå, finfina är de allihop och har förgyllt tillvaron en hel del, bra att ta fram en dag som idag då det mesta varit trist & tradigt. Pöss på Er!!

Suss, du undrade om min semester är slut...nej nej, den har ju nyss börjat och jag har fyra härliga veckor kvar...mmm...de hoppas jag ska bjuda på en massa sol & skojsigheter :)

Sommar

är det och ett halvt år har förflutit sen jag besökte bloggvärlden senast. Vi har inrättat oss i vårt nya boende och hunnit ha långväga gäster från både norr och öst...dock finns det fler besök att önska...

Mina krämpor tycks inte minska och det är ganska tjatigt att det jämt är något att behöva ta tag i...nu har den berömda klimakteriekossan flyttat in också...fattar inte vem som tillät det...hon är inte trevlig ett dugg och kan få den mest tappre att duka under *suck*

Migränanfallen har både accelererat i omfattning och blivit kraftigare i omfång och min mage gör uppror mot att behöva smälta alla dessa mediciner som krävs för att överhuvudtaget fungera någorlunda. Något att önska är att förståelsen för detta varit större och att folk i allmänhet kunde försöka låta bli att förväxla migrän med ont i huvudet...

Men det finns ju alltid värre saker så på de bättre dagarna är livet väldigt tacksamt att leva. Som när vännerna dyker upp och förgyller tillvaron en stund eller när man själv besöker dem och tankar på med positiv energi som räcker förvånansvärt länge. Eller när jag tittar på min fina familj och med tacksamhet kan konstatera vilka underverk var och en av dem är...

Arbetet är för tillfället ingen höjdare...känner mig otillräcklig, överkörd och obekväm. Det har utvecklats till en smärre mardröm och det är inte längre roligt att jobba med de annars så inspirerande småfotingarna. Har svårt för att barn inte längre får vara barn...var tog leken vägen? Har svårt för att vartenda steg man tar ska vara pedagiskt rätt och ha ett nedskrivet syfte.

Negativ är jag inte, det är inte min personlighet fast jag kan nog upplevas väldigt neggo och speciellt när jag skriver ner mina tankar så ser jag ju själv att det inte ser särskilt positivt ut i mitt liv men faktum är att jag är nöjd, jag fixar mina krämpor och mitt milda missnöje på ett alldeles eget ypperligt sätt det är bara andra som ska låta bli att lägga värderingar i mitt liv - acceptera mig som jag är eller lämna mig ifred...!

Jag är jag och du är du - ja, så är det :)

KRAM till alla som vill ha och behöver

2011

Året började mindre bra med att sviterna efter lunginflammation kombinerat med influensa fick ordentligt fäste i min kropp och jag trodde nog aldrig att jag skulle bli frisk igen där ett tag men redan i slutet av den första månaden kan jag konstatera att jag hämtat mig bra, återgått till jobbet och mår förträffligt bra rent psykiskt iallafall.

Denna veckan har varit kanon från början till slut, mycket men roligt jobb med två finfina kollegor och sol som visat sig nästan dagligen - det är ett härligt liv jag har trots allt.

Ska försöka uppdatera bloggen lite mer framöver, den har legat på sparlåga ett tag känner jag. Men nu önskar jag er alla en underbar helg - ta hand om er!

kram

självömkan

Ja, nu är det dags att tycka synd om sig ordentligt...måtte 2011 bjuda på lite mindre att tycka synd om för nu känns det ganska tröstlöst att heta Helena Ehn...

Efter två lunginflammationer är jag i ganska dåligt skick, min röst vill inte komma tillbaka och ag börjar tvivla på att jag nånsin kommer att låta som mig själv igen. Jag är hes som en kråka och borde vilat rösten för längesen vilket den väl försäkte berätta för mig helgen som gick för då försvann den helt ett par timmar.

Två stora hinder är i min väg dock eftersom jag dels inte _kan_ vara tyst och dels har ett jobb där tystnad inte kan råda. Idag har jag åter sjukskrivet mig och nu _ska_ jag vila rösten ordentligt enligt ordnation.

Dessbättre är nu Lucia över och "mina" gullungar fixade allt med bravur och ovationerna från föräldrarna var många - känns verkligen mycket bra att få bekräftelsen att man ännu en termin lyckats göra alla så nöjda. Igår hade vi utvärdering och jag kan bara konstatera att vi är ett superteam - Maria & jag - men det ska bli himla skönt att få in en tredje arbetskamrat igen för det sliter otroligt att göra tredje mans jobb i längden.

Sliten är jag och tyvärr känns det som om jag plitat ner det en gång för mycket i min blogg nu. Så svaret på alla "vad önskar du dig i julklapp" får bli: Att jag får bli frisk, pigg och glad!

November??

Vart tog den månaden vägen? Puts väck, poff borta...kanske har målarna som invaderade mitt hem i början på den månaden tapetserat in den bakom tapeterna...? Vad vet jag...?

Ska iallafall försöka mig på en resumé:

• vi fick renoverat hela lägenheten utom sovrum och toaletter och vi blev väldigt nöjda även om det var tröstlöst ett tag att komma hem trött och sliten och behöva städa det första man gjorde, menmen...vi slapp göra grvjobbet själv iaf
• älskade förstfödda var nere två gånger och det var mys i stora lass båda gångerna. Hon fick mig att börja virka då jag blev så himla sugen när jag såg ett av hennes mästerverk - en ursnygg pläd i de härligaste färger...åh...vad jag skulle vilja ha den men se dito projekt är inte jag så jag håller mig till små dukar :)
• Fint besök hade vi från Lillkyrka Viggeby då Suss & Pär var nere och hälsade på i samband med att det var vernissage i Malmö där vi som inbjudna vipgäster kunde beskåda de fina kalenderbilderna medan vi smuttade på champagne :D
• Jag fick en rejäl lunginflammation som följd av en felbehandlad dito ett par veckor tidigare och låg med 40 graders feber i 6 dygn, snacka om att befinna sig i landet ingenstans...9 dagar borta från jobb lär väl inte bli muntert i decembers lönekuvert men vad gör man...?
• Första advent firades med glöggmys hos Erik & Malin och vi promenerade sen ner till julmarknaden i byn - lagom stort o lagom trevligt.
• Det kom snö och det kom mer snö och det blev snöstorm. Ungarna på jobb jublade och personalen försökte smittas av deras glädje och javisst är det skoj med snö i backen men inte lika skoj på vägen...

Ja, det var väl november på ett ungefär och nu har vi bott i vår fina lägenhet i drygt två månader, det är underbart att ha nära till jobb, affär och allt annat man kan behöva. Det är också underbart att slippa skotta snö mer än precis utanför dörren - vi trivs med andra ord!

Och de utlovade fotografierna från vårt nya boende är på väg - hav tålamod :). Idag bjuder jag in i hallen - Välkomna!