Utmanad!!

Jag har blivit utmanad av Suss, och skickar den vidare till Kicki , Ingela , Sabine , Linda och...ja sen har alla mina andra bloggisar redan blivit utmanade så vad göra mer än att försöka utmana den som vill helt enkelt ;o)

Kopiera detta till din blogg,

Utmana 5 personer och berätta det för dem, samt personen som utmanat dig.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1).

1. Vad heter du: Helena
2. Ett ord på fyra bokstäver: Halv
3. Flicknamn: Heidi
4. Pojknamn: Håkan
5. Yrke: Hantverkare
6. Färg: Himmelsblå
7. Klädesplagg: Huvtröja
8. Mat: Hummersoppa
9. Sak i badrummet: Hårshampo
10. Plats/stad: Helsingborg
11. En orsak att vara sen: Hittade inte nycklarna
12. Något man skriker: Helvete!
13. Film: Hitch
14. Något man dricker: Honungsvatten
15. Band: Hep Stars
16. Djur: Häst
17. Gatunamn: Hällestadsvägen
18. Bil: Honda
19. Sång: Honey Honey

Uppståndelsen

är nära förestående. Jag börjar äntligen återvända till det som kallas verkligheten. Kroppen känns tung men förmodligen endast på grund av att den knappt fått röra sig på en hel vecka. Munnen är torr som fnöske men det är ju lätt avhjälpt och inget att hänga upp vidare tankar på. Två hela nätter har jag fått sova - visserligen vaknar jag kl 5 men vad sjutton, man får vara glad åt de 5 timmar kroppen befunnit sig i total avslappning.

Hemma stannar jag resten av denna vecka som ju närmar sig sitt slut och ska avrundas med en liten tripp till Linköping och härlig samvaro med den äldsta dottern med sambo. Denna gång åker vi hela klanen EhnAngels så sambon får akta sig noga...hahhaa...!

Denna dag ska bjuda mig på litet arbete i hushållet som håller på att förfalla alldeles men först ska jag försöka få lite näring i den utmärglade (eller hur?) kroppen som underhållts nästan enbart på kaffe, päron och citalopram i åtta dagar.

Ganska förvånande mår min mage alldeles utmärkt :)

Orka

Jag mår illa, jag har huvudvärk, jag har frossa och svettningar om vartannat och att gå ur sängen är förenat med livsfara då allting svartnar och snurrar runt i skallen :(. Nästa gång jag säger att jag tror mig klara att leva utan min medicin så snälla påminn mig om vad som händer när jag sen måste börja med den igen...detta är skit verkligen...och det enda jag vill är att återvända till jobb och liv...kämpa...kämpa...kämpa...

I fredags kom Filip hem med en utslagen tand - tackolov att den ändå skulle tappas men ändå. Nu kan man bara hoppas att inte den permanenta som ska komma är skadad. Jag förstår inte hur han kan råka ut för allt...jag menar tre barn som knappt sett en doktor och som numera tillhör det vuxna släktet och så kommer då fyran och tillbringar mer tid än vad som är rimligt bland vita rockar...suck...

I lördags kom vi iallafall med till Tyskland även om det var med tvång för min del...var yr mest hela dagen och har inte så mycket minne av vad vi egentligen gjorde men om jag tittar i förrådet av alkohol så kan jag se att en del inköp gjordes...

Söndagen tillbringades i sängen utom en enda timme då vi åkte till Erik för att fika...trevligt men ansträngande...

Igår vilade jag hela dagen...igen...för att sen orka sitta i tre timmar på handledarutbildning på Lenas trafikskola....mycket info in....frågan är hur mycket som fastnade...det blev en del anteckningar att plugga in...nu är det gjort iallafall och bara papper som ska skickas in så ska nog tredje barnet oxå ha sin lapp i hand inom sinom tid...

Nu ska Filip skickas till bussen sen ska jag sova en stund innan Emelie ska iväg och jag ska tvinga mig ut i skogen en sväng. Att ligga i sängen ger inte mycket energi ju och energi måste samlas så jag snart kan återvända till arbetsplatsen.

Dag 3

inne på tredje dagen med medicin...mår skit idag...som ett hån lyser solen från blå himmel och jag vill bara dra ner rullgardinen och somna bort från hela denna dag...imorgon ska vi åka till Tyskland...hoppas jag mår bättre då och inte får panik på bussen/båten...nä, nu ska inte f.a.n målas på väggen....e dag i taget var det ju...

Drogad

Jag känner mig drogad, hade glömt att det var så det kändes när man stoppar citalopram i kroppen och inte lyder doktorns ordination med att ta två dagar med bara en halv tablett....hm...

nåja, jag känner av dem och det är inte negativt. Jag vet att det ska kännas såhär och jag märker att de redan börjat hjälpa eftersom känslorna stängts av - känner mig slätstruken och nollad.

Tog en promenad för att samla kraft och då blev jag helt på det klara med att jag sökt hjälp i tid denna gång. Förra gången tog det ett år innan jag fick näsan utanför dörren...

Med andra ord - Det Finns Hopp!!

Sjukskriven

Ja, så hände det som jag aldrig mer skulle låta hända - stora ord när man tror man kan kontrollera allt och lite till...ack så liten man är när psyket inte spelar i samma liga...

En av många incidenter på jobb fick mig att förstå att detta håller inte, jag fixar det inte på egen hand...det finns hjälp att få så jag tog den...igen...ringde läkaren och fick en tid tjugo minuter senare...tjugo minuter efter det hade jag recept och sjukskrivning i min hand och åkte tillbaka till jobb för att prata med chefen...

Jag har tur för jag har en bra chef, hon förstår väldigt mycket och mig läser hon som en öppen bok. Sjukskrivningspapperna stoppade hon längst ner i sin hög av papper och sa att nu går du hem, vilar, samlar kraft och tar din medicin men sjukskrivning tror jag inte på för det passar inte dig och det vet du....egentligen....ta den tid du behöver och kom sen tillbaka så fort du känner att du kan...

Hon har rätt...att vara sjukskriven passar mig inte alls, det blir bara värre när tid för att älta finns i överflöd och ju svårare blir det att ta steget tillbaka till verkligheten. Men jag är _utmattad_! Helt slut i kropp och själ...

det har blivit alldeles för mycket av allt i en salig blandning. Arbetssituationen är inte helt lätt och det ska den ju inte vara heller men en aning enklare vore önskvärt...hemma har det varit mycket och en del turbulens har funnits i krokarna.

så ett par dagars respirit och sen tillbaka, ja det blir säkert bra. Medicinen har jag tagit som en duktig flicka och nu inser jag att den nog aldrig ska lämna min kropp...så här kan man ju inte ha det, det förstår vem som helst !!

klimakteriekossa??

Ja inte vet jag men jag känner mig definitivt som en sådan!

Humöret svänger som värsta rock'n roll och svetten dryper innan duschen är stängd...eller så fryser jag så trippla raggsockor är en underdrift att ta på...mensen kommer och går som den behagar....varannan vecka....var tolfte vecka...eller var sjätte....ju längre mellanrum desto fler mensskydd behövs när den dyker upp för då är det rena blodbadet och äggstockarna känns som om de håller på att kränga ur kroppen...

Att vara "snäll o trevlig" är ytterst svårt och kräver både styrka och en ork som jag har svårt att uppbringa. Den lilla energi jag lyckats samla på mig under soliga dagar försvinner snabbare än tanken hunnit infinna sig och jag är trött, trött, trött....skulle kunna sova dygnet runt om det nu inte vore för att jag inte kan sova utan ligger istället kraftlös timme efter timme och lyssnar på övriga familjens snusande...

Datorn är min utan tvekan bästa vän och vi umgås ständigt utan att tröttna på varandra...fast det var en sanning med modifikation för lite har den nog tröttnat på att gå varm...plötsligt och utan förvarning kan den nämligen bara helt sonika stänga av sig - POFF, svart...

Ja jäklar vad livet känns skönt just nu - N O T...